Etapp 3, Darwin - Cairns, and the rest!

9/6 The outback!

SIsta morgonen i Darwin packade vi klart bilen och sa hejdå till Stephie. Tråkigt att lämna henne men Sebastian som nu joinar (som planerna var från början) är en coll typ. Sen att han råkar vara kock och att vi nu fick en privatkock på resan klagar vi inte över.

Första dagen körde vi ner till Elsey NP där de hade några varma källor. Spännande när det stod skylltar om simning som sa att det kunde förekomma sötvatten krokodiler, dock att de inte gör något med dig, bara naffsar lite! Saltvatten krokodilerna fanns lite längre upp i ån.

Vi kampade i nationalparken och dagen efter gick turen vidare ner till Alice Springs.

Dock gick inte turen helt felfritt då vi fick punka med 17 mil kvar. Då bilen är tungt lastatad (tex har vi runt 70-80 liter vatten med oss!) och vi fyllt på trycket lite i bakdäcken var extradäcket lite för lätt pumpat nu. Vi svängde in på första och enda macken (15 mil från allice) men någon hade klippt tryckslangen så gick inte att pumpa och de hade inget annat. Efter att lite ompackning och dumpning av vattnet körde vi vidare i sakta takt och lyckades iaf felfritt ta oss till Alice tillslut.

Vägen ner har varit tråkgi ohc inte ritkgit vad jag trott om the outback. Tordde allt skulle vara plattare och rödare, och deffenitivt varmare.

Böjrar bli riktigt kallt igen, dag som natt.

En annan detalj som böjrade upp efter västkusten är att det blivit mer och mer Aboriginies (urinvånarna i au)

Mätarsällning: 13140km

11/6 Uluru and the Olgas

Efter att vi fixat ett nytt reservdäck blev det lite sitesing i Alice Springs innan vi styrde vidare mot Uluru (Ayers rock).

Med perfekt timening svängde vi in på Ulurus sunset viewing area bara några minuter innan solen böjrade gå ner på riktigt. Vägen neröver genom the outback var inte som vi trott. Istället för ändlösa röda platta slätter gick natruen lite upp och ner och med en hel del träd och stora buskar. Så nog tycker jag The Nullabor Plane var mer öken än här upp. Hur som så var Uluru riktigt maffig, när den dök upp första gången reagerar man verkligen.

var inte som ett berg eller något annan man kan tänka sig alls. Helt enkelt en stor stor röd sten i mittan av inget alls. När vi kom närare blev den inte sämre häller, den bara växte och vätzte hela tiden. Ritkgit collt när allt framför sig genom framrutan var denna gigant till sten. Solnedgången var ritkgit cool med. Istället för att bli mörkare började hela uluru att lysa i klar röd-orange färg och ju mörkare det blev runt om ju mer sken Uluru. Tillslut började dock även Uluru mörkna och skuggkanten gick högre och hörgre upp till allt var mörkt.

Natten var riktigt kall. Dock har jag ju en bra sovsäck nu så jag klarade mig utan problem, iallfall med lite kläder på. Dock så tycker jag lite synd om Sebastian som har min gamla sovsäck- Nu böjrade han fatta varför jag köpte en ny.

Vi såg senare på dagen att lägsta temperaturen under natten hade varit 4,9 grader och med tanke på att vi hade 25 grader under nätterna 3 dagar tidigare är det lite skillnad.

Morgonen efter var vi uppe och tillbaka vid Uluru vid soluppgågnen. Likt solnedgången sken hela stenen upp men då det var ljusare runt om nu var det inte lika maffigt. Men fortfarande imponerande. Efter frukost gick turen tillbaka till Uluru och till The Culture Center bredvid.

Den roligaste saken att se var The Sorry Book där de sammlat brev från världen där perosoner ber om fölåtelse för att de klättrar på eller tagit stenar från Uluru.

EFter det tog vi en promenad runt Uluru på 9,4 km. Kan lova att det inte är en liten sten. Det som är coolt när man går runt, tillskillnad från berg är att det finns massa håligheter och formationer överallt. VÄggarna brevid dig kan gå upp lodräta och ibland med något överhäng. Det fanns en led upp på stenen men de var massa skyltar om att de inte vill att man skulle gå upp. Även om massa peroner gick upp höll vi oss på marknivå.

Efter turen runt Uluru drog vi oss bort till The Olgas (Kata Tjuta) och The Walpa Gorge Walk. Kata Tjuta är likt Uluru men istället för en sten är det en massa av dem, även här enorma.

De står lite från varandra här och där och på vissa ställen finns det leder emellan. Walpa Gorge är den korta och vi tog den då klockan redan var en del. Efteråt stannade vi för solnedgången. Dock så sken dessa stenar inte lika dant utan bara mörknade (som vilken sten som hälst). Dagen efter drog vi oss tillbaka till Kata Tjuta för den lite längre 7, 4 km Walley of the Winds walk. Denna gången fick vi klättra lite mer och gå upp och ner mellan de enorma stenväggarna på sidrona. Det mest imponerande när man ser Uluru eller/och Kata Tjuta är storlekn. När man åker runt dem kan man se den andra växa upp som en gigant i horisonten och då är det endå 3 mil mellan dem. När man åker emellan dem och kommer närmare och ser de växa är helt enormt, och just att allt runt om är helt platt gör ju sitt med.

Börjar förstå varför alla älskar Uluru men ändå bara säger att det är en sten i ingeting och har ingen aning om varför den är så cool. Men nog är det något speciellt med den. Bara se den växa upp ur ingenting. Sen om det är det bästa jag sett i au tåls att tänka på, men nog är den högt upp på listan!

Mätarsällning: 14000km.

En sak som australien inte kan är det att bygga hus. Eller så tror de på sig självna när de säger att det är ett varmt land. Dock så är det inte det bästa att gå på toa eller ut ur duchen när det är runt 5-10 grader. Väggarna slutar en meter innan taket, varför inte stänga ingen och faktiskt spara värmen från dagen istället!?!

Turen gick vidare upp till Kings Canyon där vi tog en dagsvandrig runt Canyonen. De hade en led som gick precis uppe på kanten som var riktigt kul att se. För överigt fanns det inte så mycket att se så chillade på kampignen efteråt och laddade för de 250 milen upp till Carins.

4/7 Carins och back on the East Coast

Turen upp och ut till östkusten igen gick riktigt bra. Praktiskt taget enda stoppet vi gjorde var The Devils Marbles. Det var en stensamlig med stora klotformade stenformationer. Inet jätte imponernade men värt en titt. Östkusten kom vi ut till i Townswille och när vi kom fram hade alla samma mål. Efter någon vecka ute i öknen fick vi ju bara lov att festa lite. Vi stannade och chillade i Townswille dagen därpå och dagen spenderades på beachen. Det var en riktigt trelvig liten stad men tyvärr så var det farligt att bada pga dödliga maneter, trotts att det var vinter.

Dagen efter drog vi norr igen och upp till slutmålet för hela turen, iallfall tillsammans, och Cairns intogs.

Vi hade hört om ett hostl som skulle vara bra, såvida man inte ville sova. Hostlet var Gilligans och nog stämde det med att det försegick bra party där :). Nu med perfekt timening då det var midsommar och allt hemma! Nog saknade jag den svenska midsommaren och det gjorde ju inte saken bättre att Mattias (kusin) hade sitt födelsedagskalas hemma på stranden och över 65 pers festade runt där hemma.
Men vi gjorde det bästa av det i Au och nog må jag säga att vi gjorde det bra :)

Då midsommaren hemma låg praktiskt taget mitt mellan vårnan fredag och lördagdrog vi på och festade hela helgen istället, man vill ju inte missa något!

Galet bra och galen förfest på fredagen på våran balkong och en massa roliga personer som var där.

Noah, en helt crazy galen canadensare. Brian, ännu än galen Canadensare. Josefin, en riktigt coll svensk tjej. Hennes engelska polare Kat, Simon, SIna, Sebastian och simons tyska nyupphämtade plare Oke and Andy!

En riktigt bra skara att fira midsummer med. På dagarna chillade vi mest runt och hängde vid poolen på hostlet eller nere vid lagoonen. Vi hade några riktigt bra grillkvällar nere vid lagonen med kocklagad känguru stek med vitlöksbröd och zatziki, riktigt gott! Dagen därpå slog vi på med hamburgare och även det var en toppenkväll.

Efter några dagar i Carins kom den tråkiga dagen då Sina drog iväg ner kusten och länade oss.

Lite konstigt när någon man praktiskt taget umgåtts med 23,5 timmar om dagen de sensate 2-3 månaderna helt plötligt drar iväg. Särksillt när man inte har ne aning om när man kommer träffas igen. 1,2, 3, 5 år??!?!
Men tyskland är inte så långt bort så ska nog gå bra :)

Vi lastade bilen full igen och drog upp ännu mera norr och upp till Cape Tribulation. Nu var vi jag, Simon, Sebastian, Oke och Andy. INnan vi drog iväg hade vi lite bestur att klämma in allt i skuffe då vi nu skulle klämma in ytterligare 3 backpack (en till person och de två backpacken från mittsätet). Men på något vis lyckades vi igen (så jäkla bra vi är)
SIsta vien av turen innan vi kom in i Daintree NP fick vi åka en vajerfärga över en krokodilflod. På andra sidan var det verkligen en riktig djungel. Smala vägar där träden hängde över som ett tak. för att fixa lite extra feeling drog vi på welcome to the djungle (musik) och då det redan hade böjrat mörkna var det nästintill lite jurassic park feeling över det, dock inte i närheten av fraiser island trippen!

Vi kampade över natten (min sista natt i tältet) och dagen därpå hangde vi mestadels på stranden. Lirade lite fotboll och försökte få ner några kockosnötter från några palmer som hängde över stranden. Vi lyckaes dock inte få ner någon men vi hittade på en bra på beacehn så tillslut fick vi os en bit kockosnöt ialflall.
Efter någon liten promenad och en titt på en annan beach drog vi oss ner igen och nu till ett hostel mitt i djunglen där alla rummen bara var uppallalde trägolv med presstak och myggnätsväggar. Under kvällen var vi upt på en guidad nattvarndrig i regnskogen. Riktigt spännande att knata runt land alla träd och djru mitt i djungeln med bara en ficklampa. Guiden var ritkgit cool och hade enormt mycket spännande saker att berätta ombåde naturen och vildlivet. Hela tiden när vi hittade något spännande fick vi poäng av honom.

Tydligen såg vi inte så mycket mot vad de brukade se men vi fick i alla fall se ett par stora grodor, spindlar och en hel del annat smått och gott!

Dagen efter drog vi ner till Carins igen och då det tydligen börjat ett kollov fick vi byta hosel till YHA istället.
Lungnare hostel och då vi hade vårat eget rum var det riktigt härligt. Även köket var ritkgit bra så våran egen kock, Sebastian, fixade oss några ritkigt bra middagar!!

Veckan innan hade Simon och Oki varit ute och hoppat skydive. Jag var grymt sugen att hänga på men då det kostar en del drog jag mig ur. De kom tillbaka med ett stort leende bägge två och när vi fick se filmerna var det svårt att låta bli. NÅgra dagar senare pratade vi om det igen och då alla verkligen tyckte jag skulle göra det, och med tanke på att det är ett grymt bra ställe och halva priset från hemma körde jag på en sattsning och drog och köpte ett hopp... Spännande!!!

Dagen efter var det dags och då planet var trasigt (!!!) på morgonen flyttades jag till dagsturen istället. Vi drog iväg 9 mil söder och till ett hus där vi fick reda på lite info om dagen. Vi var för många för ett plan så jag och två franska killar hängde kvar och kollade när första vändan lyfte.
Vi drog på oss selen vi skulle hoppa med och såg första personen komma nerdinglandes med ett stort leende och skrikandes "jihooooooooo"! Planet kom ner ingen och vi hoppade in och nu bar det av.

Högre, högre, högre och högre. Utsikten var enorm och medans jag satt och funderade hur göt 14000ft (ca 4000m) var ropade min hoppare:

-Half way now!!! med ett stort flin.
Nog blev man lite nervös men äädnå förvånansvärt lugn.
Kommer väll när dörren öppnas tänkte jag.
Vi kom upp på 14 000ft och de böjrade skrika att det var dags. Dörren slog upp och då jag satt närmast fick vi en jäkla fart att komma i possition, och innan jag han tänka så mycket flög vi iväg snett bakåt och iväg från planet.

Det tog inte långa studnen innan vi föll med magen neråt och känslan var helt otrolig. Hade hört att man inte känner att man faller, iallfall om man jämför med bungyjumping. Men säga att man inte känner att man faller är då helt fel.
Vi föll, föll och föll och känslan är helt obeskrivlig. Det känndes som det aldrig skulle sluta och när vi bara flög vidare med en enorm känsla av frihet.
Vi kom igenom ett moln och marken öppnade upp sig på andra sidan igen. Helt plötlisgt ryckte det till bakaom mig och innan jag riktigt han reagera dinglande vi nu i falksärmen på väg mot marken. Kommer ihåg att jag nästan blev förvånad när fallskärmen öppnades och tänkte, just ja, vi måste öppna den med.
SÅ var nog bra att jag inte hoppade själv, då hade jag säkert glömt bort den och bara fortsatt neråt i runt 200km/h. Vi hoppade bara i boardshorts och tshirt och när vi böjrade segla ner och man hade utsikten var allt bara toppen. Jag brukar vara lite skakis när jag bara hänger i en sele men det fanns lixom inte plats för någon skräck. Allt var bara fullt av överlycklig frihetskänsla!

På vägen ner fick jag styra och han sa att jag skulle drå hå höger. Jag böjrade förskikgt dra lite men passade mig för att dra för mycket. De behövde jag tycdligen inte göra och helt plötsligt drog han ner linan några decimetrar i ett ryck och vi böjrade snurra som en skruv neröver. Än en gång en kännsla som inte går att beskriva, bara så sjukt härligt.
VI hoppade presis vid kusten och landningen skedde på en av stränderna! Har bara en sak att säga:
har du inte gjrot det än, gör det!!!!!!
så grymt härlig kännsla :)

Om man jämför med bungy så var det mer frihet i skydivingen, dock så måste jag säga att ungyn var snäppet läskigare då marken är så nära.
Dagen efteråt var sista dagen med gänget och nu hade även simons bror Patrik kommit. Sista dagen spenderades ute på revet med en full dag av snorkling och ett dyk.

Vi böjrade med en timmes båttur ut till revet. Första stoppet var brevdi en liten liten sandö. Vi böjrade med en guidad glasbottenbåtstur innan vi hoppade i det 25 grader "kalla" vattnet. Nästa stopp var på ett djupare ställe och nu var det dags för ett dyk igen. De saa tt vi fick lov att hålla i en av ledarna hela tiden men då jag och Simon tykte det var tråkigt frågade vi om vi kunde få simma lite själva iaf. Hon vi ksulle dyka med var med på det och vi hoppade i vattnet. Vi böjrade med att sjunka till en ribba på en meters djup där vi skulle göra lite tester. När jag kom ner till ribban tog en av ledarna tag i mig och drog iväg mig och Oki och böjrade simma utan några tester alls. Och då det inte var hon som sagt att skulle ta mig och Simon blev det inge frisim alls. Inga kort på oss häller som hon hade lovat. Hela dyket var lite snurrigt och guiden röck och drog i oss hela tiden öfr att få oss vart han ville. De sa att vi inte kunde hålla balansen om de inte höll i oss men jag tycker det var tvärt om. När han höll oss hela tiden kunde vi inte fixa balansen själv alls för att han var i vägen. SÅ jämnfört med västkusten verkade den här firman inte ha en aning vad de höll på med. Hur som så fick vi dyka lite och även om de tog iväg frihetskänslan en hel del i det var det fortfarnade skojj.

Resten av dagen spenderades med snorkling hela tiden. Revet var lite annorlunda mot Nigaloo. Det var mer "levande" kroaller och mer klara färger. DOck så hade Nigaloo mycket mer extrema formationer och fler fiskar överallt.

Svårt att säga vilket som var bäst. MEn helt klart kul att se skillnaderna. Och äntligen lyckades vi hitta på ett av de få djuren vi inte sett i vattnen: en sköldpadda!
Så nu har jag no sett och simmat med de mesta, och lite tll som vi hoppats på.

Efter turen blev det hejdå till dudesen and the falcon wagon.... Jag var rätt trött efter allt och tänkte bara kolla film tv-rummet- Dock så hade tvn gått sönder över natten så jag drog till Gilligans och softade lite.
Två dagar senare stod jag på flygplatsen i Carns 04.30 på morognen ör att åka ner till Brissie. Dock när jag skulle checka in visade det sig att min biljett hade blivit avbokad. Tillbaka till Carins och 4 timmars väntan tills Student Fligth som jag bokat med öppnade. Då jag redan varit där ett par gånger så kände de igen mig och såg lite förvåande ut när jag dök upp igen.

Det blev ännu mer förvånade när jag berättande varför. EFter 6 timmars fixande fixade de ett nytt flyg åt mig. Jag fick reda på det klockan tre och planet lyfte tjugo över fyra. Preu som jag pratat med hela tiden hade lite dåligt smavete för allt krångel så hon körde ut mig till flyget och nu gick allt bra. Hur som helst var det ganska roligt, har slutat förvåna mig för saker som de nu och då jag inte hade något att passa in i Brissie spelade det ju inte så stor roll.

Som tur var så hade jag bokat in några dagar i Brissie bara för att jag inte hundra litade på Virgin blue (inrikes bolaget jag flög med).
Och tydligen hade jag gjrot rätt för annars hade jag kanske missat mitt flyg hem. Anledningen varför Virgin blue hade avbokat min biljett hade tydligen varit bara för att min biljett ut ur landet var 3 dagar senare... Ok.. that really make sence huh??
haha, ganska kul story tycker jag. och riktigt rolig och trevlig personal på student flight.

Fick mess fårn Sina samma dag oh visade sig att hon rullade in i Brisbane samma dag så senare på kvällen träffade jag på henne och pratade skit hela kvällen. Även om det bara gått en vecka sen jag såg henne sist var det grymt kul att träffa henne igen!

Vi pratade lite om känslan nu på slutet och hur rutinerad man känner sig när man drar in på ett nytt hostel nu.
I böjran var jag lite osäker men n u är jag troligtvis den som vet mest om allt i Au i rummet. Bara kännslan att säga att jag varit här ett år och sett praktiskt taget allt och vill dra hem nu är lite cool.
MNär man ser alla läsa Lonley Planet (reseguidebok) och vet att jag inte behöver den nå mer för att jag vet praktiskt taget redan allt... och sen alla småsaker som att det rä 8onde gången jag är i brisbane. Cool och lite rolig känsla!
Och som sina berättade när bussen stannat för att de såg EN känguru! hela bussen hade rusat ur bussen för att kolla. Hon hade knappt fattat varför, en känguru?? so what? har man väll sett förut!!

Mina nya roomates var ritkgit roliga så mina planer med en lugn tv kväll gick åt pipsvängen. Men det var ju trots allt min sista kväll i australien, och nog såg vi till att den höll toppnivå :)

Sitter på flygplatsen just nu och väntar på flyget till Kuala Lumpur. Trodde jag skulle vara mer nervös nu när jag drar till Asien helt själv. en känns bara kul och det ska bli spännade att se vad det är.
Sen är det inte många dagar tills jag entrar Sverige nu. Kommer bli så nice.

And about att lämna au känns nästan bara skönt, det finns praktiskt taget inget mer jag vill se eller göra här nu. Klart det är lite tråkigt at lämna allt man left i det senaste året men minners finns kvar och jag vill hälrde hem till svea rike igen.


8/7 Kuala Lumpur

Asien, Malysia, Kuala Lumpur. Lyckdes ta mig hit helt utan problem Och nu är jag redan påväg härifrån igen. Dock så känner jag mig nöjd med stoppet och vill hälre åka hem än att stanna här längre. Senaste dagarna har jag mesta dels hängt runt i city och kolllat marknader, butiker och shoppingcenter. Det är praktistk taget vad staden är uppbyggd av. Enorma shoppingcenter. Tex ett som låg bredvid där jag bodde, Time Square, var in några gånger men tyckte inte jag såg något som såg intresant ut. En dag tog jag en närmare titt för att försöka hitta lite mat och när jag kom ovanför de 3 våningarna jag sett öppnade sig helt plötligt 7 våningar till ovanför mig med butiker överallt. Och inte nog med butikerna, de hade även 2 biografer och ett innomhus nöjesfält mellan våning 5 och 10. Och nu pratar vi nöjesfält, de hade till och med en bergodalbana med en looping mitt över en marknad 3-4 våningar nedanför. Ute på gatorna är det gauförsäljare och markandsstånd överallt och alla försöker prata in dig till dem genom att säga att de har sååååå bra grejjer.

China Town var en av de största marknaderna runt om. Det roliga var att de öppnade runt 6-7 på källen och stängde runt 11. Kul att se med trånga trånga gångar mellan stånden.

Dock så måste jag erkänna att jag inte gilllar när de försöker packa på en saker. Hela tiden på gatan (dag som natt):

- My friend, clock for you...!!?!?!

Och de fattar absolut inte ett nej tack.
Vissa ställer sig ivägen när de pratar med en så man åmste gå runt och trixa lite.. Och är du lite intresserad och testar tex ett par solglasögon är de absolut helt perfekt varje gång enligt föräljaren. De sänger inget pris häller. Frågar man får man bara ett:

- I make good price for you my friend!!

Och då är min fråga: vad fan är ett bra pris? antar att jag är mera av svensson nissen som vill se ett pris och betala det istället för att behöva trixa för att få något.

Förutom shoping var ajg på ICE AGE 3 första dagen. Tyckte det kunde vara värt de 25 kronorna det kostade för att gå på bio! jag har varit runt och upp i the petronas towers som är de högsta tvillinghusen i världen. Var världens högsta hus fram till -93. Biljetterna var gratis men dock så fick man lov att dra dit vid 8 på morognen. Så i morse std jag där, efter en timme i kö fick jag en biljett vid 10:15. Först fick vi kolla en halvkass 3d film och sedan vidare upp till gången mellan husen på 170-180 meter. Efter ca 5-10 minuter var det klart och vi fick lov att åka ner igen. Efter turen upp drog jag till Batu Cave som ligger en timme utanför staden med buss. Var ett stort berg med en stor guld-gubbe framför.
Bredvid gick en 270 trappsteg hög trapp upp till en stor gråtta med några hål upp i taket. I gråttan var det fullt av religösa figurer och mitt bland dem sprand det några tuppar och en jäkla massa små apor.

Idag var även första dagen solen gick ur moln på riktigt och jäklans vad varmt det blev..
Igår var jag upp i KL-Tower och kollade utsikten över staden. Jag var upp på kvällne så såg allt i ljust och mörkt.

Kuala Lumpur i helhet var kul att se men hade aldrig hvelat bo där skitigt och smutsigt överallt och vart man än var var det fullt kaos. Ute på gatan var det fullt med bilar och mopeder och ingen av dem var rädd för att köra mot rött. Grön gubbe för att gå över en 6 filig väg existerade knappt så det var bara att vänta på en lucka, kuta och hoppas på det bästa. Alla som ser dig skriver på dig hela tiden och försöker få dig att köpa saker. Helt enkelt kaos överallt.

Samma med mat, de säljer och grillar mat på gatan, ordagrant på gatan. När du köper maten måste du se upp för bilar.. och min lilla tanke är hur frächtr det är då de åker förbi en bil varannan sekund och personer trycker sig förbi hela tiden och maten bara ligger där.

Scary.. och det blir ju inte bättre när en massa personer och ibland perosnera som säljer maten har munskydd öfr att luften är så förorenad.
Nja, asien är nog inte så mycket för mig, kul att se men inte för länge..

Ni vill jag hem till Sverie istället. Men inte länge kvar nu. Står och tittar på kön in i min gate nu. Boardar on en halvtimme och sedan nästa stopp Sverige om ca 13-14 timmar. Fått reda på en hel del fakta om planet från bror nu med. bla så är det över 6 000 000 delar ppå det, så nu känns allt lungt och skönt :) haha
Nope ska gå in i gaten nu, syns i Sverige snart alla :)

Wohooooooo!!!!

Bye Bye Asia.

SWEDEN HERE I COME :)



för bilder tryck här!